Igår när jag kysste dig farväl kändes minuten som en sekund alldeles för kort och när jag åkt iväg kändes tiden på tok för lång och du för långt bort.

Jag saknar redan dina guldstänkta ögon dom har förtrollat min kropp. Jag saknar redan dina guldstänkta ögon dom ger själen hopp

Dagarna med dig passerar som på film, jag trodde verkligen kroppen glömt bortmen livet är nog för kort. Att få ha dig nära kändes som en dröm något som var till låns men som jag aldrig skulle glömma bort.

Jag saknar redan dina guldstänkta ögon dom har förtrollat min kroppJag saknar redan dina guldstänkta ögon dom ger själen hopp

Jag har en tro på att det kommer bli vi två om vi väljer det enkla kommer det bli så för kärleken den är starkast.

Jag saknar redan dina guldstänkta ögon dom har förtrollat min kroppJag saknar redan dina guldstänkta ögon dom ger själen hopp

Foto: Maria Söderholm

 Jag kunde inte få de där guldstänkta ögonen ur huvudet de fanns där på min näthinna så nära i tanke och känsla men ändå så långt ifrån. Jag hade nog gett upp kärleken men de dom ögonen hade väckt min tro igen på att det faktiskt fanns en känsla som var rätt och funderingarna började gro.

När jag såg dig den första gången sjöng livet på den vackraste sången natten kändes så ren och klar du var helt enkelt underbar. Du reste lång väg för att se mig jag minns att jag ville be dig åk inte tillbaks igen det känns som att jag har kommit hem.

Dina känslor red på stormar iväg mot nya horisonter jag blev nog rädd och svag men har så svårt att leva utan dina andetag. Kom tillbaka jag ber dig kom tillbaka var tog du vägen kom tillbaka till mig igen.

Vi flyttade till huvudstaden hade en härlig känsla i magen vi skulle övervinna allt det här kändes tusenfallt.

Dina känslor red på stormar iväg mot nya horisonter jag blev nog rädd och svag men har så svårt att leva utan dina andetag. Kom tillbaka jag ber dig kom tillbaka var tog du vägen kom tillbaka till mig igen.

I natt så föll det ner en ängel hon gick en stund vid min sida hon tog min hand och sa att allting kommer ordna sig.

Kom tillbaka jag ber dig kom tillbaka var tog du vägen kom tillbaka till mig igen.

Foto : Maria Söderholm

Kom tillbaka handlar om en situation och en känsla som dom flesta av oss nog har haft någon gång i samband med ett avslut. Det är en känsla som är grymt märklig, att en människa som man kanske levt tillsammans med i flera år och som blivit en nära vän försvinner ur ens liv från den ena dan till den andra.

Jag gick genom Stockholm en regnig höstnatt för drygt ett år sedan och hade just upplevt ett sådant avslut och känslan i kroppen var sådär påträngande stark. När jag sedan kom hem till min lägenhet och tittade ut över globen som kvällen till ära var upplyst i blått skrev jag “kom tillbaka”.

Kan inte sova det är alldeles för varmt du sover som om värmen inte fanns går upp och sommar natten mot mig ler är som ett foto jag framför mig ser.

I sommar natten den underbara finns en stämning som ej går att förklara känner något magiskt i denna stund vill ta tillvara på varje sekund.

Natten håller på att övergå till dag från sängen hör jag dina andetag, kryper försiktigt hos dig ner vill ej störa drömmen som får dig att le. Du sover i din nakenhet det är det vackraste jag vet insuper varje detalj och ler kan ej begära något mer.

I sommar natten den underbara finns en stämning som ej går att förklara känner något magiskt i denna stund vill ta tillvara på varje sekund.

Tillslut är det sömnen som mig tar denna dröm är underbar känner dina händer mot min hud denna dröm får ej ta slut, denna dröm får ej ta slut.

Foto : Maria Söderholm

Jag ligger här och undrar hur du har kunnat stjäla min tid hur du har kunnat ta så mycket att mina tankar inte får frid.

Snälla låt mig komma låt mig besöka dig låt mig bli en del av ditt innersta.

Utanför ser jag motionärer som kämpar för att uppnå ideal bredvid mig ligger min kravlösa kärlek som också vill gå ut ett slag. Vi går ut och promenerar och hej du dyker upp i mina tankar igen, vi träffar flera som vi känner men idag finns bara plats för förälskelsen.

Snälla låt mig komma låt mig besöka dig låt mig bli en del av ditt innersta.

Idag kan du fota mitt hjärta, idag kan du fota min själ.

Snälla låt mig komma låt mig besöka dig låt mig bli endel av ditt innersta, låt mig bli värmd av din smärta låt mig göra den till min låt den bli min lycka.

Foto: Maria Söderholm

 Låg i soffan en Söndag tillsammans med min hund Orvar. Det är lite kul för endel har undrat vem min kravlösa kärlek är i låten och det är alltså Orvar

Det vat ett stjärnfall medan jag sov jag trodde faktiskt jag bad dig om lov slut inte ögonen bara för att stäng inte ute känslorna i natt, för vi behöver varann det är den enda sanningen som är sann.

Kom och ta mig kom och ta mig kom och ta mig hela vägen in i ditt hjärta igen.Kom och ta mig kom och ta mig kom och ta mig hela vägen in i ditt innersta i natt.

Slutet eller början finns i dina andetag jag ligger här och lyssnar medan natten blir dag. jag kanske inte var stark nog att se och valen jag gjorde dom kanske var fel men vi behöver varann det är den enda sanningen som är sann.

Kom och ta mig kom och ta mig kom och ta mig hela vägen in i ditt hjärta igen. Kom och ta mig kom och ta mig kom och ta mig hela vägen in i ditt innersta i natt.

Du kom fram till mig och sa får jag ställa en fråga det är väl ok sa jag om du bara våga. Du sa får jag möjligtvis sno en dans jag sa ser det ut som om jag mist all sans

Men du var vacker som få och någonstans i min ögonvrå så blinka en neonskylt fan ta en chans det här kanske blir sommaren sista dans.

Dina ögon dom tindra helt underbara det kanske var berusningen eller äkta vara och efter ytterligare en liten stund blev jag varse din kropp och var i himlen på en sekund.

Ja du var vacker som få och någonstans i min ögonvrå så blinka en neonskylt fan ta en chans det här kanske blir sommaren sista dans.

Det känns alltid lite konstigt när dansen tagit slut men du tog min hand och sa vi följs åt ut där ute så övergick mörkret till ljus och och när gryningen omfamna oss försvann mitt rus. Då tog jag mod och sa får jag ställa en fråga det är väl ok sa du om du bara våga. Jag sa har jag möjligtvis någon chans du tindra till och sa har du mist all sans.

Ja  du var vacker som få och någonstans i min ögonvrå så blinka en neonskylt fan ta en chans det här kanske blir sommaren sista dans.

Foto : Maria Söderholm

Denna kväll handlar om en sen sommarkväll på ett uteställe i Umeå som heter Rex

Denna sensommarkväll började med att brorsan och några fler kompisar ville att jag skulle följa med ut, men jag var på ett rätt pissigt humör och var inte alls sugen. Därför bemödade jag mig med att sura som en liten snorunge när när dom glada och berusade kom hem till mig och lockade med alla möjliga härliga senarior för vad kvällen hade att erbjuda. Tillslut fast under protest snörade jag på mig skorna och följde med ut. Väl ute så var verkligen sommaren kvällen så där grym som den svenska sommaren kan vara ibland, ni vet när det är varmt och skönt och man liksom känner att cellerna i kroppen börjar vibrera i samklang med allt runtomkring. Jag hade dock svårt att släppa taget om mitt tråkiga tillstånd fast sommaren och mitt glada sällskap verkligen gjorde sitt bästa för att ändra på det. Rådhuset som Rex är inhyrt i ligger mitt på stora torget i Umeå och ju närmare vi kom desto tydligare blev sorlen och skratten från deras uteservering. Tio minuter senare var vi inne och styrde fotstegen mot baren. Efter någon öl var övriga sällskapet borta de hade fått nog av sitt muttrande bihang och hoppade på dansgolvet eller minglade med betydligt gladare sällskap än mig. Jag stod kvar där jag stod och beställde några öl till och stod och titta ner mot parken och älven och filosoferade, då helt plötsligt 2cm från min näsa var ett ansikte som var fullt med sommarkvälls energi. Suck tänkte jag för mig själv, ikväll har du verkligen passerat min integritets zon med råge.

Vad som hände sedan kommer låten att förtälja,  jag kan avslöja redan nu att jag var på betydligt bättre humör lite senare på kvällen.

Jag flyttade tillbaka till Björkarnas stad som en ny man för jag mindes älven som rann som klar och kall och sann jag hade för mig att det var enkelt att leva här jag hade aldrig räknat med att du skulle finnas där.

Om våra tankar hade korsats i en annan tid eller annat liv så vet jag om våra händer hade mötts på en annan plats i ett annat rum så vet jag att jag sett solen gå upp tillsammans med dig och mina händer hade fått utforska solstrålarna som väckte din kropp.

Jag förträngde mina känslor och vägrade att se när våra ögon möttes hade jag till och med svårt att le men isen på älven kommer ge sig och jag vet att någon annan kommer se dig.

Om våra tankar hade korsats i en annan tid eller annat liv så vet jag om våra händer hade mötts på en annan plats i ett annat rum så vet jag att jag sett solen gå upp tillsammans med dig och mina händer hade fått utforska solstrålarna som väckte din kropp.

Jag kommer aldrig glömma stunderna med dig aldrig att glömma ditt avväpnande skratt ämnat just för mig.

Om våra tankar hade korsats i en annan tid eller annat liv så vet jag om våra händer hade mötts på en annan plats i ett annat rum så vet jag

Foto : Maria Söderholm

För många år sedan så flydde jag från mitt liv som jag hade byggt upp i Umeå. Jag hade pluggat i Umeå och bott där några år efter universitetet, sedan stack jag. Jag fick ingen ordning i mitt huvud och allt jag kände var kaos. Det är dock svårt att fly från något och efter en tid började jag längta tillbaka fast jag hade det bra där jag var. Åren gick men längtan fanns fortfarande kvar, fast den hade börjat suddas ut och jag började inse att platsen kanske inte hade något med mitt välmående att göra. Men ibland tar livet vägar som man inte riktigt räknat med och helt plötsligt var vägen öppen igen och Umeå fanns som en möjlighet.

Jag mindes livet i norr som enkelt och alla problem som jag flydde från sist hade jag lämnat bakom mig. Jag valde att flytta tillbaka som en helt ny man. Det tog dock inte lång tid för mig att inse att jag flyttade tillbaka till ett helt nytt liv och att Umeå inte var samma som sist. Jag tyckte fortfarande om Umeå men det var ett annorlunda Umeå. Mitt i detta nya så fanns det även nya problem för mitt huvud och mitt hjärta att reda ut. Denna gång handlade det om något som kunde blivit men som det aldrig fanns någon möjlighet till att förverkliga av olika anledningar. Att känna något för någon med vetskapen om att det är fel är aldrig lätt och jag slöt mig, men undertiden jag skrev låten öppnade jag dörren som var stängd och tillät mig att känna de känslor som jag trängt undan.

När jag för andra gången beslöt mig för att lämna Umeå var det dock ingen flykt utan ett noggrant övervägt beslut. Men jag älskar verkligen Umeå, älven och alla fina människor som bor där.

Frost

Den här vintern har jag frusit i min själ frosten bet sig fast ville aldrig ta farväl men du jag har tänkt rätt så mycket på dig och nätterna känns så långa så långa men nej

Luften i lungorna har aldrig känts så kall solen har lyst men ej blivit varm och du jag har tänkt rätt så mycket på dig nätterna känns så långa så långa men nej

Jag vill bara få frid, Jag vill bara få frid så ge mig tid att glömma ditt skratt och din frihet som gjorde mig så lycklig dina tankar som gjorde mig hel                                               

Gatlyktan kämpar mot mörkret i natt ligger och tittar ut därför att kan inte sova och jag tänker på dig och nätterna känns så långa så långa men nej

Jag vill bara få frid, Jag vill bara få frid så ge mig tid att glömma ditt skratt och din frihet som gjorde mig så lycklig dina tankar som gjorde mig hel  

Och dina tankar som gjorde mig hel

Jag vill bara få frid, Jag vill bara få frid så ge mig tid att glömma ditt skratt och din frihet som gjorde mig så lycklig dina tankar som gjorde mig hel

Foto : Maria Söderholm

Frost

Frost handlar om att känna saknad efter någon som varit väldigt betydelsefull för en. Men jag vill även förmedla en viss form av hopp, för även om saknaden var väldigt stor när jag skrev låten så kände jag  att mitt liv kommer bli bättre tack vare att jag haft förmånen att ha känt denna människa.

Jag kommer verkligen ihåg hur jag en period låg natt efter natt och tittade genom sovrumsfönstret på gatlampan som envist kämpade mot det kompakta mörkret runtomkring. Natten utanför var grymt kall och fönstret hade till och med rimfrost en bra bit in på glaset. Lika kallt som det var ute lika kalla och jobbiga var för det mesta mina tankar. En person som var viktig för mig fanns inte längre i mitt liv och även om jag visste det undertiden vi umgicks så förstod jag nu i denna brutalt kalla vinternatt att jag blivit friare och bättre som individ för jag haft förmånen att ha känt denna människa. Plötsligt kändes det bara väldigt tomt och jobbigt och jag behövde verkligen sova, jag klarar inte av mitt jobb på ett bra sätt när jag inte kan sova. Jag bestämde mig för att gå ut, kanske en promenad kunde hjälpa. När jag passerade förbi köket slängde jag ett öga på klockan på väggen, kvart över fyra visade den. Jag tog på mig så mycket kläder jag bara kunde få på mig. När jag tog första steget ut på trappan gjorde det ont, det gjorde ont i lungorna. Luften jag drog i mig förgrenades som ett glittrande isigt vinterträd och stack i mitt bröst. Jag började genast hosta det måste vara över 30 minus grader, jag tittade på termometern på bron 32 minus. En naturlig instinkt var att gå in igen men där väntade sömnlösheten så jag fortsätter att gå. Det lilla samhället jag bor i är alldeles tyst och öde, det enda som hörs är ljudet från trötta långtradare som passerar på motorvägen någon kilometer därifrån. Det är en sådan kompakt tystnad att när jag rör mig framåt knarrar snön så pass högt under mina skor att det känns som att lampor bör tändas upp i husen jag passerar bara för att kolla vad det är för ljud som hörs utanför, inga lampor tänds men i mitt huvud börjar det födas en låt och en text. När jag passerar bron över den isbelagda ån och börjar röra mig tillbaka mot huset finns en refräng och fragment av några verser färdiga och när jag kommer tillbaka till sängen har kroppen åtminstone för tillfället fått frid  och texten till låten frost är i stort sett klar.

Introt på frost som går genom hela låten var från början egentligen ett stick till en mycket långsammare låt, när jag sedan började spela gitarrplocket betydligt snabbare och la till några ändringar så kändes det skönt att spela. Solot som Daniel har gjort i slutet på låten är grymt bra. Det andas en känsla av både sorg och hopp samtidigt.