Några vänner till Linda var vänliga och lånade ut sin lägenhet till oss. Det går inte direkt ta miste på i vilken del av Sverige vi befann oss i.

Vi trodde som sagt var att vi hade gjort vår sista inspelningsdag  på Pub 38 men när vi rannsakade oss själva kom vi på att vi missat och filmat en sekvens i filmen när Edvard mer eller mindre flyr från Loui och puben.(Ni får se i filmen)

Som sagt var färden gick mot Sollerön igen och jag och Maria och Pontus stack från Falun vid 05:00 på morgonen för att hinna med och filma en soluppgång över sollerön, tur man är morgonpigg. Efter att soluppgången var avklarad kom scenen som jag beskrivit ovan.

Maria ger direktiv till skådespelare

Utanför Puben

När vi satt dessa tagningar var det en riktigt svår scen som vi också var tvungna att sätta denna eftermiddag innan ljuset blev för dåligt. Edvard och Loui skulle åka i en bil och en vän till mig, Kjell-Ove hade byggt en kamerarigg efter Marias instruktioner som skulle sitta utanpå bilen. Jag skulle köra och hålla koll på kamran och samtidigt spela en dialog med Loui. Maria satt i baksätet och gav direktiv och Pontus tog ljud. Det var inte såååå enkelt.

Rigg av Kamera.

En filmstjärna

Efter att bilscenerna var avklarade så var det bara att åka hem till Falun igen och få i sig lite mat och hoppa isäng. Morgonen därpå alltså söndag morgon skulle vi spela in de avslutande scenerna i filmen och vi skulle få ovärderlig hjälp av några av Lindas kompisar Pär och Kattis som skulle hjälpa oss att få till allt. Pär är jordbrukare och vi var i behov av att få till en tagning där det var kvigor(Unga kor)inblandade låter kanske lite märkligt men ni kommer få se i filmen sedan.

Cattis o Per o Maria

Sara B-foto, Maria regissör, Micke A-foto

Ett gäng skådisar

Sara posar med kamera

Fikapaus

Maria, visst syns det att hon även är en klippare

En skådespelar talang som vi trotts allt valde att klippa bort.

Skådis på rymmen

Filmteam på rymmen

Ännu en filmhelg hade tagit slut.

Sista helgen som vi filmade innehöll väldigt mycket löppass för min del ni kommer få se i filmen, men som tur är har man ju bra kondition Fotona är tagna från en skrot där vi var och filmade.

Denna resa med filminspelningen var otroligt rolig att göra och den resulterade i massor med nya erfarenheter. Det var mycket blod svett och tårar men även väldigt många helt underbara skratt! Jag fick flera ny vänner och en del gamla vänner fick jag ännu bättre relation med.

Tusen tack till alla er som gjorde detta möjligt!

]]> http://www.jakobponsimaa.se/filmen/sista-inspelningshelgerna/feed/ 0 http://www.jakobponsimaa.se/filmen/kommer-aldrig-glomma-solleron-del-3/ http://www.jakobponsimaa.se/filmen/kommer-aldrig-glomma-solleron-del-3/#comments Sun, 07 Sep 2014 16:35:43 +0000 http://www.jakobponsimaa.se/?p=667 Söndag och bara några få timmars sömn i kroppen. Det är slitigt att spela in film trodde inte det skulle vara så här

Nu var det Dannes tur att prestera och bättre Gitarrist än honom får man ju leta efter närbildstagning efter närbildstagning och solot i Frost exakt synkat med musiken varenda gång, går inte bli annat än imponerad!

Sedan var det dags för mig att beta av lite närbilder. jag behövde dock inte hålla reda på fler saker än att vända och vrida lite på en kamera och se lite fundersam ut. Maria håller koll så att allt blir bra.

Det är också mycket väntan….Man blir lite trött också…

Bästa bror ser till att takpappen är på plats så att man får intrycket av att det är kväll inne på Puben.

Magnus och Attila ägare till Pub 38 stort tack till er för att vi fick använda er grymma Pub till inspelningen av filmen.Tillslut var sista tagningen klar och det som återstod var att packa ihop all utrustning och och avsluta med lite tårta.

Vi tackade Sollerön för denna helg vi skulle komma att återvända fast vi trodde att vi var färdiga. Daniel och bror begav sig också hemåt och det känns alltid lite vemodigt eftersom det är länge mellan gångerna som vi ses men ruskigt kul att dom blev en del av filmen.

Det var dock inte slut på inspelning för denna dag utan när vi packat ihop allt gav vi oss av mot Falun igen för att sätta tagningarna i det som skulle vara “Loui´s” rum ovanför puben. Stackars Maria fick hela sin lägenhet omgjord till ett rum som skulle passa att filma i och innan allt var riggat och klart var klockan närmar 24:00 igen och den lilla sömn vi fått till oss dagarna innan började göra sig påmind.

Det vill till att hålla ordning på utrustningen…

En fokuserad Maria…

Efter några timmars inspelning var var det på gränsen att man orkade mer utan passade på att sova lite mellan tagningarna och givetvis passade de något piggare yngre varianterna på att göra lite narr av oss äldre varianter.

Ärligt talat var jag hur trött som helst när jag cyklade mot tåget i Falun vid 05:00 denna måndag morgon. Väl på tåget somnade jag som en klubbad och vaknade inte före någon ruskade i mig och sa att det var dags att stiga av och tåget var på centralen i Stockholm. Det var bara att gå direkt till jobbet och få lite ny energi av alla härliga barn.

Ytterligare en omtumlande jobbig men rolig helg var slut och Filmen “Kommer aldrig glömma hade kommit ett litet steg närmare ett avslut.

Hela teamet gick upp tidigt på morgonen och vi laddade upp med frukost utanför våra stugor. Alla visste att det skulle bli en lång hård arbetsdag. Vi skulle spela in olika scener som hade med puben att göra. På puben äger Louis pappa i filmen och Edvard ska fota bandet som spelar där och göra ett reportage.

Efter frukosten stack vi till puben allihopa. Först var det genomgång med alla som skulle medverka under första delen av inspelningen.”DET ÄR REGISSÖREN SOM BESTÄMMER OCH INGEN SLUTAR SPELA FÖRE MARIA SÄGER BRYT” ok jag kan erkänna det var lite svårt ibland, glömsk som man är. Det är inte lätt för en regissör att styra ett helt team så alla presterar sitt bästa och gör det dom ska.

Vi hade som sagt var förberett under natten med att spika takpapp för fönstren så att det skulle se ut som om det var kväll där inne. Det var inga lätta tagningar att göra det var mycket som skulle stämma. Magnus, Marcus Daniel och Jonny fick direktiv om vad de skulle göra och hur medan jag och Loui utbytte repliker med varandra. Jag skulle spela tillbaka dragen, osäker och sur till en början och det var inte lätt med allt, men emellanåt så var det givetvis mycket skratt också.

Tillslut satt första scenen och klockan hade börjat närma sig eftermiddag då var det bara att slänga i sig lite mat och byta kläder för nästa scen som var av en helt annan karaktär och utspelade sig utanför puben några veckor senare i filmen. Loui och jag hade bråkat och hon var arg på mig. Nu var det fullt med folk som hade kommit till puben som fick vara statister och det var inte det lättaste att få alla att inte titta i kamran utan uppträda som gäster. Det var jäkligt roliga scener att spela in och Maria och Micke gav direktiv och alla jobbade super bra och var hjälpsamma. Tillsist lyckades vi sätta scenerna på ett bra sätt. Nu började solen gå ner och det var kväll men vi hade fortfarande inte satt det vi skulle göra.

Nu var det full fart inne på Pub 38 och kommande scener som vi skulle spela in var Louie och Edvard ensamma i så vi var alltså tvungna att vänta tills puben skulle stänga. Daniel och jag passade på att göra ett gig och Maria filmade en del och det är den filmen som ligger uppe på hemsidan när vi spelar frost.

Äntligen blev klockan midnatt och puben stängde nu hade vi ytterligare några timmars filmande framför oss det var riktigt jobbigt nu alla var trötta. Det var en riktigt skruvad inspelning med många misstag och euforisk disco dans som bröt ut vid tre på natten såg hel sjukt ut utifrån gatan, men innan klockan var fem på morgonen hade vi lyckats sätta några riktigt bra tagningar. Nu var det bara hem och försöka sova några timmar.

Bandet förbereder sig

Vi kollar skådespel

Tagningar utanför puben

Gig pub 38

Natt inspelning

Det går inte alltid som man tänkt sig

Hysteriskt natt disco, ser inte så hysteriskt ut men önskar jag hade det på film.

]]> http://www.jakobponsimaa.se/filmen/kommer-aldrig-glomma-solleron-del-2/feed/ 0 http://www.jakobponsimaa.se/filmen/kommer-aldrig-glomma-pa-sveriges-kortfilmsfestival-2014/ http://www.jakobponsimaa.se/filmen/kommer-aldrig-glomma-pa-sveriges-kortfilmsfestival-2014/#comments Wed, 05 Feb 2014 18:25:57 +0000 http://www.jakobponsimaa.se/?p=565 Kommer aldrig glömma var med och tävlade men kommer tyvärr inte visas.

Klicka på bilden så kommer ni till Sverigeskortfilmsfestival.

Följande team var delaktiga denna helg. Det var även en hel del frivilliga statister som jag inte visar i bloggen.

 Maria Söderholm, regissör mm

Michael Tomescu, Foto mm

Bim Jonselius, B-foto mm

Sara Wikström, Skripta mm

Pontus Stensgaard, Ljud mm

Jakob Ponsimaa, skådespelare mm

Linda Hunter, skådespelare mm

Magnus Ponsimaa, Daniel Söderberg, Skådespelare mm

Marcus Andersson, Skådespelare mm

Johnny Hedberg, Skådespelare mm

Mikael Mossberg, skådespelare mm

Magnus Lindholm och Attilla ägare till Pub 38

Jaha då satt man på väg till Falun igen vad skulle denna helg kunna erbjuda för spännande saker och nya erfarenheter att lägga till livet. Jag visste att teamet skulle bli mycket större denna gång och Maria, Micke och Sara hade reket inspelningsplats för helgen. Vi skulle vara på Sollerön, en ö i Siljan utanför Mora och inspelningsplatsen var Pub 38. Ett otroligt schysst ställe som Magnus och Attila var ägare till. Vi skulle ha tillgång till Puben från morgonen fram till fyra på eftermiddagen samt efter klockan ett på natten, både lördag och söndag. Jag visste att det skulle bli tajt om tid men inte hur tajt.

Denna helg var även extra rolig för att Brorsan och Daniel skulle komma ner från Umeå och vara skådisar. De skulle vara med i bandet som spelar på Puben i filmen.

När jag kom fram till Falun kom Marcus och Linda och mötte mig vid tåget som var försenat och klockan hann bli närmare 22:00 på kvällen innan jag var framme. Vi åkte till uppsamlingsplatsen och när vi kom fram för att packa in all utrustning var det fullt ös och det ropades ut order till höger och vänster för vad som skulle göras, jaha tänkte jag har Maria anställt en liten drill sargeant för helgen det var det värsta. Det visade sig att det var fotografen Micke o han var inte så farlig som han lät. Han var dock en väldigt annorlunda (på ett bra sätt) person som jag inte kommer glömma. Jag hälsade och avverkade några artighetsfraser med samtliga ur teamet och sedan efter en stund när allt var inpackat gav vi oss iväg. Vår Gps var inställd på på sollerön och efter någon timmes bilfärd var vi framme. Jag, Maria och Pontus styrde kosan mot Puben för att reka medans de andra inklusive bror och Daniel åkte och fixa nycklarna till stugorna som vi hyrt.

När vi kom fram till Puben skulle jag backa intill släpet till dörren så att vi lätt skulle kunna lasta in all utrustning. När jag höll på och backa som bäst hörde jag en något förfriskad ortsbo skrika lite saker åt Maria som försökte agera back hjälp. Efter ett tag kom det fram en väldigt onykter man och beskyllde mig för att vara dålig på att backa med släp (ok jag är inte världens bästa på det men….) och erbjöd sig storstilat att hjälpa till. Ok, jag titta han i ögonen och bedömde hans promille halt till lätt över två och utrustningen i släpet var åtminstone värd över en miljon, så jag tackade vänligt men bestämt nej vilket han tyckte var otroligt korkat av mig. Ett tag senare dök resten av teamet upp och blev hjärtligt välkomnade av samma förfriskade man som erbjudit back hjälp. Efter att dessa något berusade människor stuckit hemåt och vi fått nycklarna av Magnus så började vi rigga upp all utrustning inför morgondagen, innan vi var klara var klockan närmare 03:00 och det var dags att försöka sno åt sig åtminstone några timmars sömn. Detta skulle bli en jäkligt intensiv, jobbig, rolig, lärorik och spännande helg på många sätt. Framförallt skulle jag börja förstå på riktigt vad det innebar att spela in film, det är inte så lätt att få ett team att arbeta på bästa smidiga sätt alla gånger.

Nästa gång blir det lite mer foton från sollerön på själva inspelningen samt mera tankar och funderingar.

Klicka på bilden så kommer ni till YouTube klippet

Första dagen hade pågått i ett väldigt högt tempo och dag nummer två fortsatte i samma stil. Denna dag skulle vi hinna med scenen då Edvard och Loui skulle träffas igen för första gången på 7år samt en scen där Edvard och Loui skulle göra ett reportage på den lokala flygklubben. Loui skulle även få chansen att imponera på Edvard genom att ta honom med på en flygtur.

Följande personer var inblandade i första inspelningshelgen:

• Maria Söderholm – Regissör, Fotograf, producent, mm
• Linda Hunter – Skådespelare mm
• Jakob Ponsimaa – Skådespelare mm
• Marcus Andersson – Skådespelare mm
• Johan Jarnstam – Ljud mm
• Mardu Zarazaga – Inspelnings assistent mm
• Rickard Ericsson – Pilot

Maria Söderholm               Linda Hunter

Johan Jahrnstam, Mardu Zarazaga, Jakob Ponsimaa, Marcus Andersson

Maria och pilot Rickard Ericsson

Vi hitta tillslut av en skogsväg som inte var så trafikerad som skulle kunna vara en typisk byväg ute på landet. Detta var ingen lätt scen att spela in hur reagerar man egentligen när ens livs kärlek dyker upp framför näsan på en igen efter sju långa år. Stammar man fram något obegripligt eller blir man extremt förvånad, spelar man brydd eller blir man förbannad, svaren är nog lika många som det finns olika sorters människor. Min karaktär Edvard blev nog ganska mållös det var verkligen inget han hade räknat med denna förmiddag, medan Loui var lite mera talför och självsäker.

Maria – Det där är väl ok, men………..

“Är det du Louise” Väldigt förvånad Edvard

Närbilder tagning på Loui….

Johan får jobba, inte alltid så bekvämt att vara ljudtekniker.

 Grymt snygg kille…..Vadårå!!!!

När vi satt scenerna när de träffades var det bara fullfart iväg mot Gagnefs Flygklubb och inspelning av en annan scen. Det var alltid en jakt mot klockan på ett eller annat sätt och nu var vi bara tvungna att få de rätta bilderna i det rätta ljuset. Denna gång skulle Edvard och Loui göra ett reportage på en flygklubb i trakten som försökt att värva nya medlemmar och samtidigt skulle Loui stila och ta med Edvard på en flygtur.

När vi väl kom fram blev det mycket improvisation på olika sätt, men det var riktigt roliga scener att spela in och till och med Marcus fick hoppa in bakom kamran och göra sitt bästa, vilket han skötte med bravur.

Maria, jag och Linda

Linda, Marcus och Jag

Intervju med en av Flygklubbsmedlemmarna, Maria var väl inte helt nöjd med att vara framför kamran, men det var ont om frivilliga statister på flygklubben

Mardu och Johan

Top gun nästa eller……

Nu sticker vi…….

För er som vill ha en riktig adrenalinkick som slår värsta berg och dalbanan ring till närmaste flygklugg i närområde och beställ en flygtur med ett litet propellerplan, verkligen grymt roligt, jag ska länka till ett video klipp senare. Är ni i Dalarna ta kontakt med Gagnefs flygklubb och Rickard, ett tips!

Ok nu var det alltså dags, skarpt läge. Inspelningshelgen var i stort sett färdig planerad, vilka scener vi skulle göra var och när. Marcus en barndomsvän till mig hade följt med för att hjälpa till att köra utrustning och inspelningsteam, det visade sig senare att han skulle få göra betydligt mer än att köra bil. När vi kom fram till uppsamlingsplatsen och började lasta in utrustning trodde jag inte mina ögon, så jäkla mycket utrustning, det här blir en större apparat än vad jag hade kunnat föreställa mig.

Följande personer var inblandade i första inspelningshelgen:

• Maria Söderholm – Regissör, Fotograf, producent, mm
• Linda Hunter – Skådespelare mm
• Jakob Ponsimaa – Skådespelare mm
• Marcus Andersson – Skådespelare mm
• Johan Jahrnstam – Ljud mm
• Mardu Zarazaga – Inspelnings assistent mm

Maria Söderholm               Linda Hunter

Johan Jahrnstam, Mardu Zarazaga, Jakob Ponsimaa, Marcus Andersson

Första scenen som skulle filmas handlar om att Edvard som är journalist ska göra ett reportage  om en man som samlat in protestlistor mot byggandet av vindkraft i området. Han har med sig Loui som fotograf. Maria hade sett ut en toppen fin inspelningsplats uppe på en höjd med en vacker sjö i bakgrunden. Men mitt i inspelningen började det strömma till folk, det visade sig att det var båttävlingar på gång så snart skulle det bli livat värre på den plats vi befann oss. Då var det bara att packa ihop allt och hitta ny inspelningsplats, men som tur är finns det fullt med fina sjöar i Dalarna och Linda som har bra lokalkännedom guidade oss till en utan tävlingar. Vi hade dock förlorat massor med tid så det var bara att skynda på, tid har jag märkt är den stora boven när det gäller filminspelning. Det är inte lätt att få till scenerna inom den tid som är planerad och speciellt inte när det är massor med yttre faktorer som kan krångla hela tiden.

Edvard och Loui anländer till platsen för reportage.

Det här var den allra första scenen vi spelade in. Loui försöker få Edvard att samtala om en sak som hände mellan dom förra veckan, men Edvard är inte  jätte entusiastisk han tycker ämnet är svårt och till råga på allt ringer hans sambo mitt i konversationen. Jag kan väl till lägga att jag inte alltid är så stolt över min karaktär.

Edvard och Loui gör reportage med fågelvännen Ove, Maria filmar och ger regi.

Marcus fick redan första inspelningsdagen hoppa in som skådis. Jag och Marcus, eller Owe som han heter i filmen har en rolig dialog där Owe är riktigt upprörd över byggandet av vindkraft i området och vurmar för sina småfåglar. Han hävdar med bestämdhet att alla småfåglar kommer “flyga in i de där jävla propellrarna” jag är väl minst sagt lite skeptisk.

Sedan var det dags för jakten på den perfekta solnedgången. In med all utrustning och plattan i mattan till den tilltänkta inspelningsplatsen, skulle vi verkligen hinna. När vi anländer skrider rop över sjön som”skynda på om 15 minuter försvinner solen” “Vi har bråttom skynda, skynda” Men visst hann vi och visst kan ni hålla med om att man får leta efter en mer romantisk svensk solnedgång.

Där var det slut på dag ett, inlägget om dag två kommer inom en snar framtid.

Vi träffades på parkeringen utanför film i Dalarna och skakade hand, växlade lite artiga fraser om väder och vind sedan gick vi in och under ledning av vår demon regissör så började vi repa manus. Linda är en härlig, glad och sprallig person och var lätt att få kontakt med.

Med vägledning av en duktig regissör samt en utbildad och erfaren skådespelerska så började mina första trevande försök till skådespel, inte det lättaste men med bra tips från mina coacher så började det gå bättre och bättre. Här repar vi en scen i filmen som heter trygghet frihet. Loui som Linda spelar försöker få lite fart på mig Edvard genom att hoppa upp på ett av borden i hennes pappas pub och ge mig en liten föreläsning om trygghet och frihet.

Nästa gång jag bloggar om filmen tänkte jag skriva lite om första inspelnings dagen